Dunka Dunka

90-talets bästa låtar pt V

Hej mina vänner. Nu kommer då äntligen den sista delen av min 90-talslista. Det har inte gått så snabbt framåt, alla texter har inte varit så inspirerande och ni har säkert haft mer än en åsikt om den listade musiken. Så är det helt enkelt. Men nu står jag i alla fall här, med ännu en klar decennielista. Efter detta är det bara 00-talet kvar, sedan tackar bloggen för sig. Med tanke på mitt tempo lär det dock dröja nåt halvår innan jag börjar med listan och kanske ytterligare ett halvår innan den listan är klar, så nåt år till med Dunka Dunka lär ni få stå ut. Puss på er, jag tror att jag älskar er, lite grann.

20. Black Star - Respiration (1998)
Jag såg Woody Allens Manhattan för ett litet tag sen och trots att den (såklart) nästan enbart kretsar kring Allens, förlåt, hans rollkaraktärs relationsproblem så får man samtidigt känslan av att den handlar väldigt mycket om New York. Inledningen med de magnifika svartvita bilderna över staden och huvudpersonens olika försök till att hylla staden gör det tydligt: det här handlar inte om självupptagna intellektuellas livsproblem, det handlar om självupptagna intellektuellas livsproblem i New York.

Respiration ger mig samma känsla. Låten fullkomligt andas stad, närmare bestämt New York. Så fort låten går igång flyttas man till platsen och tas igenom den med hjälp av de bästa berättarna tillgängliga. Mos Def, Talib Kweli och Common i absolut toppform alla tre. Låten ger inte direkt en uppmuntrande bild av staden ("No Batman and Robin, can't tell between the cops and the robbers, they both partners, they all heartless) men den är så levande att man ändå vill sätta sig direkt på nästa plan västerut. Låten andas verkligen. Och precis som Manhattan så är Respiration stundtals ren poesi.

youtubelänk

19. Dr Dre - Fuck wit Dre Day (and Everybody's Celebratin') (1992)
Det måste ändå ha känts för jävligt för Eazy-E. Hade han dött i nåt manligt, typ gängkrig, hade jag helt klart tagit det för ett kamouflerat självmord. Att säga adjö genom AIDS är ju nu faktiskt ännu mer pinsamt för en sån som Eazy än att själv avsluta skiten, så visst, vi kan låta historieskrivningen vara som den är i det fallet. Men poängen: Dre fullständigt krossade sina motståndare med The Chronic och Eazy lär ha suttit där i sin lya och instinktivt känt att det var kört. The Chronic skulle garanterat bli en klassiker och vad Eazy och de andra Dre inte gillade (Tim Dog och Luke uppmanas äta stora och feta kukar) gjorde för musik efter 1992 kan det väl nu ca tjugo år senare bara vara ett fåtal inbitna fans som bryr sig om, inte varenda rumpskakande tjej och vapenviftande kille. Det måste ha tagit samtliga lyssnare max två sekunder av Fuck wit Dre Day för att komma till den insikten.

youtubelänk

18. The Notorious B.I.G. - Everyday Struggle (1994)
Biggie har så många sköna oneliners och snygga rim att man ibland underskattar hans historieberättande kvaliteter. Everyday Struggle är en klart icke-glorifierande låt av hustlerlivet - hans vän mördas och hans tjej åker in i finkan och berättaren måste försöka hålla huvudet över ytan medan alla dessa tragedier inträffar. Han säljer inte knark för att han tycker det är coolt, han säljer knark för att han måste skaffa pengar till försörjning av sig själv och sin familj. Inte så konstigt att han ofta känner att han inte vill leva längre.

Låten är banne mej en av de mest hjärtskärande hiphoplåtarna jag känner till.

youtubelänk

17. Pete Rock and CL Smooth - They Reminisce Over You (T.R.O.Y.) (1992)
Pete Rocks mest geniala stund i karriären. Om man gillar jazzig hiphop så är det en garanterad fempoängare det här. En perfekt produktion, där varje ljud och sampling drar sitt strå till stacken för att skapa en luftig och svävande men ändå driven hiphoplåt. Och CL gör som tur är sitt jobb alldeles utmärkt. Det finns inget mer att tillägga.

youtubelänk

16. Wu-Tang Clan - C.R.E.A.M. (1993)
C.R.E.A.M har det mesta en klassisk Wu-låt ska ha. Ett relativt minimalistiskt beat som levererar en mörk stämning. Det är lite bas, några trummor och en snygg pianosampling - och mer behövs inte. På det har vi fint rappade verser med en pårökt Method Man i refrängen. Wu-Tangs texter brukar kunna kännas lite hipp som happ, nån säger nåt där, nån annan säger nåt annat där. Men här får vi höra en av deras bästa och mest sammanhållna berättelser.

youtubelänk

15. Pixies - Alec Eiffel (1991)
Pixies är världsmästare på att leverera underbara energikickar. Med hjälp av något så förlegat som rockgitarrer dessutom! Det är så fantastiskt skruvat rakt på sak. Det är far out med båda fötterna på jorden. Hård och distinkt musik kontrasterar mot den ensamma, vackra syntslingan som får stå för det melodiska inslaget. Åh, vilken glädje! Jag vill ligga med dig, Frank Black.

youtubelänk

14. Nas - The World is Yours (1994)
En av mina favorituppmuntrare, det här. THE WORLD IS YOURS! Rappande och produktion är givetvis top notch. Det var väl förresten ingen som ens tänkte tanken att det inte skulle komma fem låtar från Illmatic på listan?

youtubelänk

13. Wu-Tang Clan - Reunited (1997)
Vilka är de fyra bästa rapparna från klanen, eller kanske bättre: vilka var de fyra bästa rapparna från klanen år 1997? Löjlig fråga, jag vet, när det kommer till favoriter från Wu-Tang så har man kommit in på nåt högst personligt. Men om jag får svara så var Ol Dirty Bastard, Method Man, GZA och RZA de fyra bästa, eller åtminstone mina favoriter. Det vill säga de fyra som lägger varsin vers på Reunited. GZA inleder och visar med sin lyriska stil vad den efterlängtande andra skivan (det hade dröjt tre år sen klanens första album under gemensamt namn kom) handlar om: "Reunited, double LP, we're all excited/Struck a match to the underground, industry ignited/from metaphorical parables to fertilize the Earth", ODB följer upp med den magiska raden "I don't walk, I get carried", om man nu vill se det som att han bärs för att han är kung, och inte för att han är full, vilket jag tyvärr tror är tanken... RZA tar filosofiskt hand om tredje versen: "How can I put it? Life is like video footage/Hard to edit, directors, they never understood it." Meth skryter sig igenom avslutningen: "Got me where I wanna be right now, don't know the time/Check the hour on your sundial, watch me shine./Drunk off of cheap wine/Each line be on point when I speak mine".

RZA är ju för övrigt en riktig galning till geni. Han följer upp gruppens minimalistiska debut med - fioler! Vem kunde ana att det skulle låta så bra. Förmodligen bara mannen bakom spakarna.

youtubelänk

12. Flaming Lips - Race for the Prize (Mokran Remix) (1999)
Ett oantastligt knep för att skapa en magnifik poplåt är att förena bitterljuvhet med energi. Längtande med lycka. Det gör denna storslagna men ända hjärtenära låt på ett mästerligt vis. Jag har ingen speciell personlig koppling till låten, den har inte ackompanjerat mig när jag blivit dumpad, älskad, haft världens bästa fest eller åkt bil och tittat ut genom Saharas dammiga öken eller liknande. Vilket torde vara ett bevis på låtens verkliga storhet. Den liksom skapar dessa minnen hos mig trots att de egentligen inte finns där.

youtubelänk

11. Saint Etienne - Only Love Can Break Your Heart (1990)
Neil Young var länge min absoluta favoritartist genom tiderna. After the Goldrush, som Only Love Can Break Your Heart ligger på, är en av hans tre bästa album (gubben har hostat ur sig ett fyrtiotal, så ja, det säger en del faktiskt). Ändå krävdes det exakt en stycken lyssning av Saint Etiennes version för att inse att det där ovanliga har inträffat: man har hört en cover som överglänser originalet. Inte så att de finputsat låten och med hjälp av någon liten detalj lyckats skapa en bättre låt. Nej, de har vänt originalet ut och in, kastat in den i mangeln och målat om den i drömska, dansanta färger. Gå till ett indiebarn och säg "danspop". Om dess mun inte spontant yttrar ett "Only Love Can Break Your Heart" är personen i fråga en bluff.

youtubelänk

10. Pixies - The Happening (1990)
Det här är i mångas öron förmodligen bara en ganska tråkig poprocklåt. Den är inte lika direkt och sprudlande som Alec Eiffel och min gissning är att fler gillar den låten, för att inte tala om allt de släppt ifrån sig på 80-talet. Jag vet inte ens om The Happening kan klassas som en Pixiesklassiker. Mig griper den likväl tag i. Det finns en märklig skönhet i låten, en sorgsenhet som jag inte kan motstå. Nånting ganska mystiskt men ändå helt mänskligt. Jag kan inte riktigt förklara det. Ni är välkomna att hjälpa mig.

youtubelänk

9. Dr Dre - Nuthin' But a G Thang (1992)
Det finns röka som får en att känna sig extemt laid back och allmänt kunglig. Man vet att man kan få vilken tjej man vill, man vågar gå fram till vem som helst och lägga in en stöt man vet kommer gå hem, men man orkar liksom inte, för varför ska man? Softare att bara sitta och... softa. Nuthin' But a G Thang ger samma känsla. Man är visserligen i ett slag bättre än alla andra och den coolaste människan på jorden, men känner ändå inte riktigt att det är nödvändigt att utnyttja detta faktum. En kan lika gärna gå runt i vardagsrummet och gunga lite tillsammans med Snoop Dogg.

Bra hiphop handlar allt som oftast om att känna sig odödlig och bäst i världen. Nuthin' But a G Thang är bra hiphop.

youtubelänk

8. Girlfrendo - First Kiss Feeling vs Everyday Sensation (1998)
Om bra hiphop handlar om att känna sig bäst i världen, så handlar bra tweepop om att känna sig lyckligast i världen. Dumt lycklig, förälskelselycklig. Visst är det en övergående lycka, men det är ju själva poängen med popmusik. Det ska ta slut och det ganska snabbt. Annars finns inte den vackra vemodigheten där som påminner en om att det inte går att vara så här glad en längre tid, och som gör den glädje man känner ännu mer intensiv. Det gäller att fånga stunden, de korta sekunder man faktiskt känner sig frisk, glad och levande. Och kär.

Fast jag har lurat systemet. Det går ju att trycka på repeat!

mp3länk

7. Common - I Used to Love H.E.R. (1994)
En fullständigt briljant metafor för vad Common kände inför hiphopens utveckling. Låten skulle verkligen kunna handla om en tjej lika gärna, men med de allra sista orden gör Common det tydligt vad han egentligen menar. En intressant grej är att jag i sak inte alls håller med honom. Låten släpptes 1994 och det var ju då, eller ett par år tidigare, som hiphopen verkligen startade sin guldålder, om du frågar mig.

Ändå går det inte att inte känna sig övertygad om att Common har rätt när man hör låten. "Det är för jävligt", tänker man, och håller helt plötsligt inte alls med sig själv. Om I Used to Love H.E.R. är en old school-låt, vilket jag tycker att man på sätt och vis kan definiera den som, så är det hiphopens bästa old school-låt någonsin. Det här är en av de där förhållandevis få raplåtarna man kommer på sig själv att kunna utantill eftersom man med intresse lyssnat på den så många gånger.

youtubelänk

6. Pet Shop Boys - Being Boring (1990)
Jag tycker det är närapå omöjligt att veta vilket parti man ska rösta på. Även om jag kommer fram till vilka som verkar bäst, så kan jag ju ha fel. Samma sak när det gäller livets stora, existentiella frågor. Jag har svårt att känna att jag verkligen står för något, eftersom jag tvivlar antingen på saken i sig, eller på mina egna ståndpunkter. Allt detta är Pet Shop Boys fel. Det är nämligen så att jag en gång i tiden inte alls gillade PSB. Jag svär, jag gillade dem inte! Jag trodde i alla fall att jag inte gjorde det. Att jag numera vet att de ligger bakom flera av popmusikens allra finaste stunder har fått mig att inse att jag aldrig mer kan lita på mig själv.

youtubelänk

5. Belle and Sebastian - Get Me Away from Here, I'm Dying (1996)
Get me away from here, I'm dying. Den som aldrig har känt så kan omöjligen vara intresserad av popmusik.

youtubelänk

4. Heavenly - Our Love is Heavenly (1990)
Jag funderade ett slag på vad jag skulle skriva om den här låten, men jag har fått lära mig att man ska följa ens impulser, det man tänker först är ofta det bästa. Så, here we go:

Ååååååååååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!

*rodnar*, *dansar löjligt*, *blir alldeles fånig inombords*

youtubelänk

3. The Notorious B.I.G. - Things Done Changed (1994)
Jag minns mina bilresor för några år sen, hur jag spelade denna låt om och om igen, skrikandes (harklandes, mumlandes, sjungandes, rappandes, brölandes, gnyendes) igenom varenda rad ur Things Done Changed. Biggie är så fruktansvärt där hela den här låten igenom, som om hela hans karriär hängde på att folk skulle höra något i den. Det mesta av det man gillar med Biggies rappande finns där och texten är en brutal historia om hur saker har förändrats: "Back in the days our parents used to take care of us, look at 'em now, they even fuckin scared of us", "Damn, what happened to the summertime cookouts? Everytime I turn around a nigga gettin took out". Brutala historier är trots allt ett viktigt fundament för gangstarappen. Här levereras den klanderfritt, med största möjliga precision och närvaro.

Jag inser att det här är en personlig favorit i högre grad än vissa odiskutabla klassiker på min topp 10, som till exempel Being Boring eller Nuthin' But a G Thang, men Biggie är den typen av artist. Det finns ett tjugotal låtar att ha som favorit, denna är min.

youtubelänk

2. Mobb Deep - Shook Ones Pt II (1995)
På en trappavsats ner till tunnelbanan sitter en ung man gömd under sin huva. Han titter ner i asfalten och ristar mot den med en sten. Vänsterhanden har han knuten under tröjan, delvis för att det är kallt men också för att det hjälper honom att hålla världen och känslorna utanför. Han funderar ibland på hur han hamnade i den här situationen, han minns tiden när han var liten och lekte med grannflickan. Det känns så länge sen nu... Han slår snabbt bort tankarna, det finns inte tid att tänka på allt det där. Det är som det är, tänker han, funderar jag för mycket kanske jag mjuknar och då är det kört. Måste vara på min vakt. Aldrig tveka när det gäller.

En cyklist cyklar förbi med en bergsprängare på styret. Den spelar hiphopmusik, nån lyxig rappare som rappar om alla tjejer han har. Den unga mannen har inte haft en tjej sen han var åtta år, då han inte längre hade möjlighet att träffa grannflickan. Kompisarna i gänget tog för mycket tid. Att ha en tjej nu vore helt omöjligt, det är inte ens att fundera på. Istället tänker han på vilka han har i uppdrag att skydda ikväll, om det nu urartar, vilket väldigt mycket tyder på. Han har varit i förorten han ska till tidigare och det finns nåt främmande och otäckt över den. Kanske skulle han bara strunta i att åka dit? Nej, det går inte. Livet han lever har han nu en gång valt, och det måste levas fullt ut, man måste alltid göra det som krävs, och det måste göras helhjärtat. Minsta tvivel syns på en.

Mannen borstar av sig den värsta smutsen som hamnat på kläderna och lyfter blicken mot tåget som kommer inrullande. Han reser sig upp, och kliver för sista gången i sitt liv på tunnelbanan.

youtubelänk

1. Neutral Milk Hotel - In the Aeroplane Over the Sea (1998)
Jag tänker ibland på att jag kommer bli gammal. Att jag kommer att dö.

Men än är jag fortfarande ung, och jag vill ännu ett litet tag ligga i solskenet och räkna alla fina saker som finns omkring mig.

youtubelänk

posted by Martin Janzon @ 1/07/2010 01:23:00 fm 61 comments