lördag, december 20, 2008

Nu blickar vi framåt

Dunka Dunka har genomgått tre stadier, kan man nog säga. Först var den en småtrevlig musikblogg, med uppdatering var fjärde dag; en blogg som smågillades av läsarna, knappt älskad av någon men hatades av ingen. Sedan steppades ambitionerna upp något, den språkliga stilen slipades till och gargantuiska listprojekt sattes igång. Uppdateringsfrekvensen dalade något men läsarna blev något fler till antalet och varje inlägg kändes överlag mer genomarbetat. Endast ett par uppehåll eller svackor fick bloggen genomlida. Men nu, sedan ungefär ett par månader tillbaks, har bloggen blivit mer inåtvänd än någonsin, där jag i princip övergett mitt musikskrivande och bara pratat om mig själv, alternativt saker som tillhör mig, som min blogg eller mina projekt. Mina, inklusive detta, fem senaste inlägg är väl bevis för detta. Det har, med andra ord, blivit en vanlig blogg, jämförbar med

"hej o puss åp er kära läsare, särskiljt kalle för han fyller år idag (älskar dig!!½!), idag ska jag fika picknik med min syrra och Ingela, det är min favvomamma och sen har jag gympalektion på eftermiddan men jag har mesn (eller hur at tjag har! men läraren vågar inte fråga för då säger jag ba meh! ska jag bevisa att hag har mens eller? o så blir han röd o så går jag arg därifrån, men på låtsas då alltså jag är ju inte arg vill bara slippa gympan). på kvällen kommer lisa över o vi ska nog spela spel för det älskar hon och jag med förstås, det komemr bli kul för jag är en ganska mycket humoraktig person"

och det kan jag kanske leva med, men ett nytt år står vid dörren och därmed nya utmaningar. (En snabb kommentar till ovanstående stycke: Självklart är det extremsunkigt att härma den typen av bloggare jag härmar där, det var knappt kul för ett år sen ens, men nu ligger det till så att jag faktiskt aldrig gjorde det när det hade funnits en poäng med det och jag ville hemskt gärna prova på det i alla fall en gång. Det måste ni ha förståelse för.) Jag har sett mig omsprungen på flera av mina tidigare paradområden: ambition, musiknörderi, dålig uppdateringstakt. Eventuellt är det endast på det torra putslustighetsberget jag fortfarande står överst och blickar ned. Så, och den här frågan är riktad till alla mina fem regelbundna läsare: Vad vill ni se av Dunka Dunka nästa år? En har redan svarat: mer musikblogg, mindre av långa listor, färre inlägg ingen orkar läsa och mindre narcisissim. Det var ett svar, jag behöver flera. Sedan kommer jag göra mitt bästa för att ta hänsyn till önskningarna, men förmodligen inte lyckas utan ändå skriva vadhelst skit jag har lust med. Men har ni någon chans att påverka, så är det nu.

Att jag ändå kommer vara delaktig i nästa års bästa grej, nämligen judelistan, tröstar givetvis litegrann, men jag är en man som inte nöjer mig med lite, och vill därför att denna bloggs sista skälvande år ska bringa ännu mer ljus och lycka till mina läsare (vilka som vanligt består av godhjärtade artonåriga tjejer samt cyniska, luttrade och avtrubbade medelklassmän, 24+.) Att bloggen näst efter bröstmuskler är en mans viktigaste källa till stolthet torde stå ganska klart vid det här laget.

Jag vill också ta tillfället i akt att önska en god jul och en skojfrisk nyårsafton. Det blir inga årslistor från min sida, åtminstone inga musikårslistor. Sådana finns det redan oändligt många av, även om jag fortfarande inte hittat en enda som inte haft antingen ABN - It is What It is eller Fleet Foxes - Fleet Foxes som etta.

Så, det var det jag ville säga denna gång. Detta kommer förmodligen bli årets sista inlägg, med undatantag av en recension av Beta och verkligheten, nyutkommen bok med kultbloggarens bästa inlägg, och det är ju skönt att den är här, eftersom det mesta producerat av hans hand inte längre går att läsa på internet.

måndag, december 08, 2008

Reklam för framtiden

Jag vill att alla mina läsare förbereder sig på ett historiskt moment av Barack Obamska proportioner. Inom en snar framtid kommer jag, tillsammans med två välformulerade kompanjoner, spotta ur mig något häpnadsväckande, enormt och sensationellt, och alla som låtsats bry sig ens det allra minsta om vad jag har att skriva ska glädjas när den stora stunden kommer. När jag nu har sagt a och ni alla blivit nyfikna i en strut, är det väl lika bra att jag säger b också. Det handlar alltså om ett stort projekt som ska presenteras, det största jag varit inblandad i hittills (åtminstone sen den systematiska mobbningen på högstadiet). Det har tagit lång tid, varit mycket hånskratt och bråk, lite homoerotiska ömhetsbetygelser, viss konsensus och mycket kaffe. Formen för det hela är kanske inget som förvånar den vana Dunka Dunkaläsaren; det är en lista helt enkelt. Ämnet däremot, är inget plojnördigt som musik, soulkroppar eller liknande, utan - ja, ni gissade rätt - judar.

Johannes Nilsson kallade dem, med ett lätt medlidande, hoppas jag, för "hela Europas hunsade lilla fitta" i nån av hans böcker, och jag skulle förmodligen inte kunna säga det bättre själv, även om jag inte alls försökt, så det får vi väl låta vara osagt. Judarna har i alla fall haft det kämpigt genom åren, och därför är det på plats med en rejäl, förbehållslös hyllning. Visst, jag vet vad ni tänker: "Har inte polackerna haft det än jävligare?", och ja, det är förstås sant, men något mer ospännande än allt som har med Polen att göra vet jag inte om det existerar under Guds himmel. Dessutom var det ju bra människor som skulle listas, och bra judar fullständigt svämmar det över av. Jag är inte den som vill vara fördomsfull, men nog är den ändå så att judar är snäppet intelligentare än resten av mänskligheten? Det säger jag trots att min enda första handserfarenhet av fenomenet är när jag plockade upp en mp3-spelare åt en jude på buss 232(?) i Londons yttre innerstad.

Detta inlägg skrivs endast för att sätta press på mig och mina två kamrater Gabriel och Johannes, vilka båda har erfarenhet av att lista: se bara här och här. Vi är nämligen långt ifrån klara men har lovat oss att bli det innan jullovet är över (vad det nu innebär för en som bara går runt hela dagarna och pillar sig i naveln, ena dagen med lilllfingret, andra med ringfingret) så det blir till att sätta sig vid skrivmaskinen och hosta ur sig en hel massa skrift under julhelgen.

Listan över de 100 bästa judarna någonsin kommer att presenteras på nån kultur/mode/nöje/livsstilshemsida men ni kan vara helt säkra på att jag kommer göra reklam minst två gånger till på denna blogg innan det blir dags.

PS. Om ni applåderar ordentligt kanske uppföljarlistor kan komma, förslag som har dryftats är "de sämsta svarta fotbollsspelarna genom tiderna" och "de bästa kvinnorna genom tiderna" men vi är ännu så länge helt öppna för alla förslag. DS.

PS igen. Vår nästa lista av denna typ kommer också ta ett år att slutföra. Minst. DS.